Nu ska vi strax ut i bilen mot veterinären. Mollie har ont i vänstra höften, och jag är livrädd för att det ska visa sig vara höftdysplasi... Usch. Mollie ligger lugnt ovetande i sin bädd. Egentligen är väl inte HP något mer än en operation och sedan ska det vara klart. Men... Jag är helt enkelt sjukt galet orolig. Wish us luck, please!

Nu ska vi strax ut i bilen mot veterinären. Mollie har ont i vänstra höften, och jag är livrädd för att det ska visa sig vara höftdysplasi... Usch. Mollie ligger lugnt ovetande i sin bädd. Egentligen är väl inte HP något mer än en operation och sedan ska det vara klart. Men... Jag är helt enkelt sjukt galet orolig. Wish us luck, please!

Herregud vad tråkigt det är att inte kunna sova. Speciellt när man ska upp om två timmar. Stackars de människor som träffar mig imorgon.

Mollies höft krånglar igen, så nu ska vi till veterinären i veckan vilket inte går på försäkringen, surt nog. För tillfället sover hon tungt, men man får inte låta sig luras av hennes fridfulla fredliga uppenbarelse! Hon är extremt sur eftersom jag redan väckt henne ett par gånger inatt. Nu ska jag försöka sova igen. Gud, vad jobbigt.

Ni har ingen aning om vad jag tvingats genomlida idag. Såklart. Tänk er att gå in i ett stort rum, och det första du ser är en kille och en tjej i 14-årsåldern brottandes. Tjejen fnissar och tycker att "Kalle" är extremt rolig när han brottar omkull henne för att visa sin manliga överlägsenhet. Och, som grädde på moset, står en annan kille bredvid och skriker "Ta henne då, Kalle!". I kaoset sitter jag på en stol och SMSar med första bästa kontakt jag kan hitta. Ta mig ut härifrån.

Hursomhelst, idag har Mollie varit på långpromenad med mamma, och busat med Sola i hundgården. Jag ska försöka komma iväg till skogen med henne imorgon också. Hoppas kunna stöta på grannens Golden, så kanske jag slipper motionera henne...

Jag har ju tänkt skriva mycket om min schäfer/bordercollie Charlie och vår träning här, så en presentation kanske skulle passa.

Charlie, som kallas Mollie, är en tik på drygt 8 månader nu. Hon är en omplacering, och har inte fått den miljö/sociala träningen hon behövde som valp, därför är hon väldigt reserverat mot främlingar samt hundar hon inte känner. När hon är hemma är hon världens gladaste, tryggaste, mesigaste, jobbigaste... Hursomhelst, jag tränar mycket trygghet och vardagslydnad med henne, och huvudsaken är att hon ska kunna fungera i vår vardag utan att behöva känna sig trängd. Vi har också en östsibirisk lajka/vachtelkorsning, som är Molles bästa tjejkompis.

På headern syns Mollie, jag och Susie, en berner sennen som är Mollies barnvakt när jag bor i Malmö.

Idag träffade jag en sverigedemokrat. Jag mår fortfarande illa.

Efter detta mötet är jag bara mer övertygad om att rasism endast beror på okunskap och envishet, en ovilja att förstå helt enkelt. Hans "argument" var att de bör ta seden dit de kommer, och kasta sina jävla slöjor. När jag ifrågasatte varför just dessa huvudbonader störde honom, undvek han frågan och sade"Åk bara med vilken buss du vill, så ska du se varför jag är emot invandrare!". Åh nej. Det sitter en person som inte har samma bakgrund som jag på bussen. Jag känner mig plötsligt väldigt hotad och min trygghet är viktigare än deras. Dessutom påpekade han att "de där invandrarna minsann hatar oss västerlänningar", vilket är ren lögn. Besök ett komvux, där många invandrare jobbar målinriktat för att lära sig svenska, när de inte vet om de får stanna eller inte. Där talangfulla ungdomar fulla av potential och ambitioner blir ignorerade. "Är det inte intressant att lära sig om andra kulturer då?" - "Det kan jag göra på andra sätt."

Den här envisheten, som enligt mig bara beror på arrogans och ovilja att förstå människor med andra åsikter än ens egna, äcklar mig. Jag blir förbannad. Usch.